torsdag 1 januari 2015

Okej, en liten summering av året som gått... (och lite glitter)

Första dagen på det nya året och jag tänker att jag för en gångs skull ska sätta mina tankar kring detta på pränt. Många bloggare sammanfattar hela 2014 i långa stycken och skriver många meningar om förhoppningar och löften inför 2015. Det är inte riktigt min grej. Jag gör små reflektioner lite här och där och jag ger sedan flera år tillbaka inga nyårslöften. Alltså inte så mycket att skriva om eftersom korta, osammanhängande tillbakablickar inte är så kul att läsa. Men jag gör ett undantag. Förutom det där med nyårslöften, för det blir det inga. Varför skulle en massa nya vanor och handlingar börja just idag?Här kommer då en något längre och lite mer sammanhängande reflektion kring 2014.

Jag insåg att jag är en bra lärare. På riktigt. Jag insåg också att jag har väldigt mycket mer att utveckla inom min yrkesroll. Jag tänker att det hänger ihop. "Ju mer man vet desto mer vet man att man inte vet". Lite så. Mitt inredningsföretag fick därför läggas på hyllan en stund för att jobba 100% med lärandet (både mitt eget och andras). Det kändes helt rätt och var egentligen inget storslaget beslut utan mer en naturlig följd av hur saker och ting har utvecklat sig. Inredning kommer fortfarande vara ett otroligt stort intresse och på ett sätt är det faktiskt roligare att ha det som ett sådant än som ett jobb. Mycket mer avslappnat och fritt.

Jag har blivit mycket känsligare och mer känslosam. Är det kanske till och med samma sak? Jag uppfylls oftare av ont i hjärtat och andningssvårigheter när jag tänker på eventuella hemskheter som kan hända barn. Mitt barn. Artiklar om ensamkommande flyktingbarn från Syrien och familjetragedier i tsunamins spår (tio år senare är dessa mycket svårare för mig att hantera) får jag lägga ifrån mig mitt i och ta djupa andetag. Mitt hjärta är mer öppet på något sätt och då tar sig ju människor lättare in. Mina elever till exempel. Som jag alltid haft en professionell distans till och fortfarande har, men nu för tiden kan jag känna gråten i halsen när de sjunger på skolavslutningen, kämpar halva nätterna för att få bra betyg, känner ångest inför framtiden, bråkar med föräldrarna och säger galet kloka saker. Jag är så privilegierad som får vara med dem en bit på deras livsresa.

Där tar det slut på nyårsreflektionerna. Nu blir det bilder på nyårsdukningen i stället! På ett sätt borde detta "ytliga" också finnas med i reflektionerna, för utan pysslet med blommor, bakandet av kakor och det intensiva läsandet av inredningstidningar och -bloggar så skulle förra året inte ha varit så kul. Jag kan njuta så otroligt av en bukett fina blommor, ni vet när kompositionen bara är så där underbar, så jag får lyckopirr i kroppen! Och lyckopirr behövs verkligen i oss människor, som en ständigt återkommande vitamininjektion, som tar bort vilket novembermörker eller kassakösväntande som helst!








Inga kommentarer: